Igår offentliggjorde regeringen att man vill bygga Förbifart Stockholm. Miljöminister Andreas Carlgren menar att vägen är miljövänlig. En miljövänlig motorväg!
Essingeleden är hårt belastad. Att man vill få fram nya förbindelser över Saltsjö-Mälarsnittet (vattnet mellan norra och södra Stockholms län) är förståeligt. Något måste göras.
Men problemen med Förbifart Stockholm är många och allvarliga:
1. Vägen kommer om den byggs, att smeta ut Stockholms stadsstruktur (även kallat "sprawl" = stadsutglesning). Istället för att växa inåt, kommer tillväxt ske i Stockholms ytterområden som Kungens kurva, Barkarby och Häggvik. Dessa områden består till stora delar av köplador och parkeringsplatser. De är också svåra att försörja med kollektivtrafik eftersom de antingen ligger längst ut på linjerna eller inte har någon spårbunden trafik överhuvudtaget.
Tanken är att tillväxt ska ske i dessa områden tack vare vägen - ännu fler köplador, ännu fler bilar, ännu fler parkeringsplatser.
Längs med Förbifarten beräknas dessutom nya områden av den här typen växa upp. Köplador, parkeringsplatser, anonyma bostadsområden utan spårtrafik, där alla är helt beroende av bil.
Frågan är om detta är modern och bra stadsplanering? Är inte det här tänkandet en rest från fossilsamhället?
Bör vi inte försöka styra utvecklingen mot det lokala, det sociala, det småskaliga - istället för det storskaligt anonyma?
Ska vi skapa städer som bygger på att man måste göra av med stora mängder energi för att förflytta sig?
Ska ständig konsumtion och ständiga transporter vara utgångspunkten för vår stadsplanering? Bör vi inte istället skapa städer där människor kan mötas på ett enkelt och okomplicerat sätt?
2. Vägen beräknas i dagsläget kosta c:a 28 miljarder kronor. Vi vet av erfarenhet att siffran för infrastrukturprojekt fördubblas innan allt är klart. C:a 60 miljarder kronor alltså. Öresundsbron kostade som jämförelse c:a 25 miljarder kronor att bygga.
3. Vägen anger i sitt namn att den byggs för att man ska åka förbi Stockholm.
Men det finns ett problem.
Andelen trafik som passerar Stockholm från norr till söder är mycket liten. Man har räknat ut att det rör sig om 200-300 fordon per dygn.
Trafiken från Norrland, norra Svealand och Uppsala som ska söderut, passerar aldrig Stockholm. Den trafiken går istället väster om Mälaren eftersom den vägen är mycket kortare (titta gärna på en karta så får ni se).
Att konstruera en gigantisk motorväg av det här slaget riskerar att locka till sig en del av den trafik som annars hade valt att åka väster om Mälaren. Förbifart Stockholm skulle i så fall motverka sitt syfte.
4. Man har planerat att frakta ut byggmassorna från Lovön med hjälp av båt. Provisoriska "hamnar" ska byggas på Lovöns stränder. Man kan föreställa sig vilka svårigheter och fördröjningar av byggtiden som detta kommer orsaka. Det är lätt att dra paralleller till Hallandsåsen.
5. Kulturmiljön på Lovön är i klass med Djurgården. På Lovön ligger ett UNESCO-märkt världsarv, Drottningholm - och hela ön är i själva verket en del av detta arv, om än inte officiellt. Ön är en gammal kronopark, med såväl kungsgård som kungligt slott, fornborg, kulturlandskap, herrgårdar, bondgårdar, en kyrka med prästgård, gamla grosshandlarvillor och mängder med fornlämningar. Det unika med Lovön är att allt detta finns så nära storstaden. Ett stycke urgammalt landskap, bevarat alldeles runt knuten.
6.Det finns ett vägalternativ till Förbifarten som är mycket bättre. Alternativet heter Diagonal Ulvsunda och går mycket närmre Stockholm. Diagonalen går att studera på bilden. Klicka på bilden för förstoring.
Varför Diagonalen är så bra ska jag berätta om i nästa inlägg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar